Sammanfattning om periodiska systemet

 I det periodiska systemet skriver man atomer med samma antal elektroner i skalen under varandra. Periodiska systemet kallas även för grundämnenas ordning. Den visar varje ämne och element enkelt och tydlig.

Den första versionen av det periodiska systemet gjordes av Dmitrij Mendelejev

under 1800- talet. Han hade inte så många ämnen att jobba med och man visste inte så mycket om dem då. Nu när man hittar nya grundämnen då sätter man det i periodiska systemet. Det finns några ämnen som man inte har upptäckt än men man har stoppat ut de i alla fall där man tror att de ska vara när man hittar de.

Man har nu hittat 91 grundämnen i naturen men det finns vissa i laboratorier. I periodiska systemet finns också atommassan för varje atomslag. Atommassan står i det nedra vänstra hörnet. Atommassan som anges är ett medelvärde för de olika isotoper av atomslaget som finns i naturen.

I det periodiska systemet är grundämnena med liknande egenskaper i horisontella linjer och de som är vertikala har lika många elektroner. Det horisontella kallas för grupper och de vertikala kallas perioder.   

Exempel på några grundämnesgrupper

Grundämnena i den första gruppen har atomer med ett enda elektronskal. De reagerar lätt med andra ämnen och därför hittar man de inte i ren form i naturen.

Man kan hitta väte ut i naturen i form av vätgas.

Natrium reagerar t lätt med vatten än litium. Kalium reagerar lätt med vatten och det kan börja brinna. Kalium i jonform är ett viktigt växtnäringsämne.

Grundämnena i andra grupper har atomer med två elektronlager eller fler och kan därför ha mer elektroner.

Alla i de här grupperna reagerar relativt lätt med andra ämnen. Man kan hitta de rena i naturen eller i alla fall de flesta.

Det finns 18 grupper totalt. Man delar in alla ämnen i mindre grupper, de har olika färger så att man lätt ska unna skilja dem åt t.ex. ädelgaserna och platinagruppen.