Sammanfattning om
periodiska systemet
I det periodiska systemet skriver man atomer
med samma antal elektroner i skalen under varandra. Periodiska systemet kallas
även för grundämnenas ordning. Den visar varje ämne och element enkelt och
tydlig.
Den första
versionen av det periodiska systemet gjordes av Dmitrij Mendelejev
under 1800-
talet. Han hade inte så många ämnen att jobba med och man visste inte så mycket
om dem då. Nu när man hittar nya grundämnen då sätter man det i periodiska
systemet. Det finns några ämnen som man inte har upptäckt än men man har
stoppat ut de i alla fall där man tror att de ska vara när man hittar de.
Man har nu
hittat 91 grundämnen i naturen men det finns vissa i laboratorier. I periodiska
systemet finns också atommassan för varje atomslag. Atommassan står i det nedra
vänstra hörnet. Atommassan som anges är ett medelvärde för de olika isotoper av
atomslaget som finns i naturen.
I det periodiska
systemet är grundämnena med liknande egenskaper i horisontella linjer och de
som är vertikala har lika många elektroner. Det horisontella kallas för grupper
och de vertikala kallas perioder.
Exempel på några
grundämnesgrupper
Grundämnena i
den första gruppen har atomer med ett enda elektronskal. De reagerar lätt med
andra ämnen och därför hittar man de inte i ren form i naturen.
Man kan hitta
väte ut i naturen i form av vätgas.
Natrium reagerar
t lätt med vatten än litium. Kalium reagerar lätt med vatten och det kan börja
brinna. Kalium i jonform är ett viktigt växtnäringsämne.
Grundämnena i
andra grupper har atomer med två elektronlager eller fler och kan därför ha mer
elektroner.
Alla i de här
grupperna reagerar relativt lätt med andra ämnen. Man kan hitta de rena i
naturen eller i alla fall de flesta.
Det finns 18
grupper totalt. Man delar in alla ämnen i mindre grupper, de har olika färger
så att man lätt ska unna skilja dem åt t.ex. ädelgaserna och platinagruppen.